Va hende?!

Jag är en liiten kaniiiin, vanlig fast ovanligt fiiin.
Nu är det sju arbetsdagar kvar. Sen är det tamejfan semester. Och det ska bli så skönt.
Hinner se Lovisa 1½ dag efter hon kommit tillbaka från sin semester och när jag går kommer Jiinni tillbaka. God damn, I said God damn:D

Jag peppar dock på BBQ. 22a augusti smäller det. Alla människor som kommer från andra städer.

Har en ''söndag'' idag igen. Känns rätt ofattbart på något vis och jag kan inte smälta tankarna och känslorna som egentligen bara finns där för, ja, jag vet inte vad.
Bubbly, bubbly. Som en fis på tvären kan man säga.

Jag satt och läste en sak jag skrivit för nästan ett år sedan när det rörts om i grytan en del och jag hade svårt att processa en del saker.
And know? Jo, jag har märkt att jag är ganska rädd att släppa på spärrarna då jag gjort det på tok för många gånger och fått bakslag.
Konstigt hur man kan ha varit så öppen tidigare och nu är man nästan helt sluten.
Jag har ju lite av det där kvar men det är lite skrämmande att släppa in trots allt.
Men egentligen är det bara viljan som sätter gränserna, eller häver dem är väl mer rätt sagt.

Ärligt talat vet jag inte ens själv vad jag snackar om nu. Sjukt förvirrande även för mig. Men jag antar att det är en del jag vill få ut, fast subtilt. Subtilt kan vara bra. Men egentligen borde jag låta det här komma ut på ett kreativt sätt. Men det är lite sent för det nu.

Det är vid såna här tillfällen allt känns så skönt. Man sitter och skriver oavbrutet och det flyter på utan avbrott. Lättnadens stund är kommen.

Nu är det dags att öppna en öl, bara én, och skölja bort det oroliga och hoppas att det lägger sig nu.

Tack.


Falling slowly, eyes that know me.