Va hende?!

Bakisdag utan att vara bakis men känslan av ensamhet stryker sig mot en.

Värme. Närhet. Hud. Ge mig lite av det nu.
Sexy Mama i all ära men det är inte samma sak.
Just nu springer hon bara runt i lägan och jävlas med mig dessutom.

Lägga sig lite i fosterställning och drömma sig bort. Drömma om det som jag tror är rätt.
Kanske är det som så att det bara är en fixidé, jag är dock inte så säker på det.
Det känns ju så bra. Fast samtidigt känns det ju dumt eftersom det är så oerhört avlägset.
I stort sett omöjligt. Det har man ju kommit fram till och konstaterat.
Surt sa räven.

Men frågan är ju varför det alltid är så, att man lockas till det förbjudna?
Så har det varit länge och faktiskt oftast.
Dumt kan man tycka men häpphäpp!

What makes her come and what makes her stay?