Va hende?!

Jag är en liiten kaniiiin, vanlig fast ovanligt fiiin.
Nu är det sju arbetsdagar kvar. Sen är det tamejfan semester. Och det ska bli så skönt.
Hinner se Lovisa 1½ dag efter hon kommit tillbaka från sin semester och när jag går kommer Jiinni tillbaka. God damn, I said God damn:D

Jag peppar dock på BBQ. 22a augusti smäller det. Alla människor som kommer från andra städer.

Har en ''söndag'' idag igen. Känns rätt ofattbart på något vis och jag kan inte smälta tankarna och känslorna som egentligen bara finns där för, ja, jag vet inte vad.
Bubbly, bubbly. Som en fis på tvären kan man säga.

Jag satt och läste en sak jag skrivit för nästan ett år sedan när det rörts om i grytan en del och jag hade svårt att processa en del saker.
And know? Jo, jag har märkt att jag är ganska rädd att släppa på spärrarna då jag gjort det på tok för många gånger och fått bakslag.
Konstigt hur man kan ha varit så öppen tidigare och nu är man nästan helt sluten.
Jag har ju lite av det där kvar men det är lite skrämmande att släppa in trots allt.
Men egentligen är det bara viljan som sätter gränserna, eller häver dem är väl mer rätt sagt.

Ärligt talat vet jag inte ens själv vad jag snackar om nu. Sjukt förvirrande även för mig. Men jag antar att det är en del jag vill få ut, fast subtilt. Subtilt kan vara bra. Men egentligen borde jag låta det här komma ut på ett kreativt sätt. Men det är lite sent för det nu.

Det är vid såna här tillfällen allt känns så skönt. Man sitter och skriver oavbrutet och det flyter på utan avbrott. Lättnadens stund är kommen.

Nu är det dags att öppna en öl, bara én, och skölja bort det oroliga och hoppas att det lägger sig nu.

Tack.


Falling slowly, eyes that know me.

Va hende?!

Efter en förjävlig natt sitter jag och inväntar klockans övergång från 17 till 18.
En timme kvar. Bit ihop!

Jag är så fruktansvärt trött så jag vet inte var jag ska ta vägen.
Precis innan jag somnar så tycker jag mig höra någon viska mitt namn.
Förmodligen var det en halvdröm. Eller en dröm i vaket tillstånd.
Uppfattade det som en tjejröst och konstaterade att det kunde vara två tjejer.
Av nån anledning fick jag för mig att det var en person som dött som försökte kontakta mig.
Så nu på morgonen var jag tvungen att höra med ena av de två om hon levde.
Och det gjorde hon. Den andra återstår å se huruvida hon lever eller inte:D

Sjukt tung dag på jobbet då jag hade riktigt svårt att slappna av och somna om.
Låg vaken ett bra tag och väckarklockan ringde högre och jobbigare än vanligt.

God Afton

Va hende?!

Bakisdag utan att vara bakis men känslan av ensamhet stryker sig mot en.

Värme. Närhet. Hud. Ge mig lite av det nu.
Sexy Mama i all ära men det är inte samma sak.
Just nu springer hon bara runt i lägan och jävlas med mig dessutom.

Lägga sig lite i fosterställning och drömma sig bort. Drömma om det som jag tror är rätt.
Kanske är det som så att det bara är en fixidé, jag är dock inte så säker på det.
Det känns ju så bra. Fast samtidigt känns det ju dumt eftersom det är så oerhört avlägset.
I stort sett omöjligt. Det har man ju kommit fram till och konstaterat.
Surt sa räven.

Men frågan är ju varför det alltid är så, att man lockas till det förbjudna?
Så har det varit länge och faktiskt oftast.
Dumt kan man tycka men häpphäpp!

What makes her come and what makes her stay?

Va hende?

http://www.youtube.com/watch?v=jJyArkGDfV0

Jag kan, på riktigt, inte förstå det.
En så starkt lysande stjärn som föll för tidigt.
Alltid glad. Alltid rolig. Så sjukt begåvad på din planka.
Hade verkligen sett framemot att träffa dig på BBQ.

Vila nu. Hoppas du finner ro.