Va hende?!

Jag har ingen ursäkt, det bara blev såhär. Jag skriver Ännu en gång.
En ond cirkel är vad det är!

Och äntligen fick jag ur mig det. Även fast det inte var den bästa situationen.
Men det var skönt. Fruktansvärt skönt.

I övrigt så har skrivandet kommit igång nu. Musik och text bara strömmar ur en.
En låt är jag, i stort sett, klar med och efter lite begrundande och analyserande av vad jag faktiskt skrivit så såg jag den röda tråden till var inspirationen kom ifrån. Väldigt aktuellt och passande till det här.
Det är fruktansvärt fascinerande hur det undermedvetna jobbar. Bearbetar och analyserar.
Jag är ofta väldigt självkritisk och tycker alltid att det ska vara perfekt och att man kan göra det bättre hela tiden. Frågan är om det faktiskt är självkritik?
Det lutar mer åt perfektionism. Eller passion.
Passion kan det vara, att göra det jag kan jag göra till det yttersta. Jag gillar det också, att göra allt så bra som möjligt. Att få lön för mödan. Lägga ner energi och se slutresultatet. Det är min belöning.

Lite förvirrande är det samtidigt som jag faktiskt är helt klar i huvudet. Och helt klar var jag står, med ett motsägelsefullt Tror jag. Tids nog faller dock alla bitar på plats, det får helt enkelt visa sig vad som händer och sker.
Människor är intressanta. Jag tycker det är fruktansvärt roligt att läsa av människor. Samtidigt är det underhållande att jag i vissa situationer har oerhört svårt för det. Saker som kanske är uppenbara för vem som helst är för mig obefintligt. Min blind-spot, so to speak.

Sway my way.